Hon hade varit hemma hos oss många gånger när Peter var där, och då hade det inte varit några problem. Men sedan förlovningen hade något blivit annorlunda. Det var då hennes röst hade förändrats. - Mamma vill att allting ska vara perfekt, förklarade jag. Hon har listor på allt. Det märks att hon tar bröllopet på stort allvar. - Allt kommer gå så bra, ska du se, sa Liz och verkade mjukna lite. Din mamma är bra på att organisera saker och ting. Du vet väl hur fint hon alltid har det i sitt klassrum. Det var sant. Mamma älskade sitt jobb, och hennes klassrum såg ut som en utställningssal. Väggarna kantades av teckningar och hyllorna var fulla med konst. - Liz? sa jag. -Ja? - Älskar inte mamma pappa längre?  Var det någon som borde veta så var det Liz. Hon var trots allt pappas syster. - Det är klart att hon gör, Suzy, försäkrade Liz och lade handen på min arm. - Hur kan hon i så fall ha extra kärlek över till Peter? Liz blev tyst och såg tankfull ut en stund. - Det är inte extra kärlek, Suzy, sa hon till slut. Det är mer kärlek.  Hon har massor av kärlek till dig och din pappa, och till Peter också. Jag såg på Liz utan att säga någonting, men det såg nästan ut som hon läste mina tankar. - Jag vet inte varför saker och ting måste förändras, sa hon till slut. Men av någon anledning gör de det. Jag menar jag förståa fortfarande inte varför din pappa måste dö. Men det gjorde han. Han skulle ha varit så stolt över dig om han hade suttit här med oss nu. Och en sak ska du veta, Suzy. Om din pappa kunde så skulle han säga att han älskade din mamma så mycket att han vill att hon ska gifta sig med Peter. Just för att han älskade henne så mycket. Han skulle vilja att någon annan älskade henne nu när han inte längre kan göra det själv. - Tror du det? - Jag vet det, Suze, sa Liz och tryckte min arm. Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka din pappa. Han var min bror och jag saknar honom fortfarande. Jag vet att det är annorlunda för mig jämfört med dig och din mamma, men det finns ett tomrum i mitt liv också. Hon tystnade och svalde hårt. Det såg nästan ut som hon skulle börja gråta, och jag fick dåligt samvete eftersom det var jag som hade tagit upp ämnet. Liz smuttade på sitt te och fortsatte sedan. -Men det skulle inte vara rätt att leva i det förflutna, eller hur, Suzy? Peter är en trevlig man. En bra man. Han tänker inte låta din mamma glömma din pappa. Jag lovar.

Harhon rätt pappa?

Är det som Liz säger sant? Men om hon verkligen inte har något emot Peter, varför låter hon då så vass på rösten när hon pratar om honom? Skulle du verkligen vilja att mamma gifte om sig? Om mamma hade dött istället för dig, skulle jag ha en ny mamma nu? Skulle du gifta dig men Peters före detta fru, Affies och Indies mamma? Jag har aldrig träffat henne. Inte för att jag vill. Tror du att Peter är precis som du, pappa? Jag försöker föreställa mig vad du och jag skulle ha pratat om varända dag när jag kommer hem ifrån skolan. Skulle du följa med mig ut och springa? Skulle du tjata på mig att göra läxorna varända kväll? Elller klaga på mina kläder, precis som Caths pappa gör? Och skulle du fortfarande kalla mig din prinsessa? Skulle du kalla mig prinsessa ute bland folk? Jag hoppas inte det! Och var mamma lika uppslukad av ert bröllop som hon är av det här bröllopet?

Puss och kram!

Prinsessan Suzy

Yes på lördag är det skol mästerskapet!!!! Mamma vill inte vara med men hon ska skjutsa mig! Och då ska jag och Sofi uppträda/tävla! Vet inte om vi bara ska tävla i disco eller bara street eller både och! Men nu måste jag äta och efter det skriver jag klart kapitlet på boken!

                                   Kapitel 2

Jag förstår inte varför det måste gifta sig överhuvudtaget! Jag befann mig i Caths rum. Sportlovet började närma sig sitt slut utan att någonting särkilt hänt. På förmiddagen hade vi varit på museum och forskat lite för ett skolobjekt. Det är faktisk sant! Vi var på museet hela förmiddagen, sedan hade vi proppat i oss smörgåsar och nu satt vi i Caths rum. Jag hade inte lärt känna Cath förrän vi började i mellanstadiet. Den dagen minns jag tydligt. Vi hade suttit i en gigantisk aula. Jag var livrädd trots att min kusin Ru skulle gå i samma årskurs som jag. Visserligen kände jag några av de andra från lågstadiet, men jag kände mig ändå väldigt ensam. Särskilt när Ru hamnade i en annan klass. Det var då jag fick syn på Cath. Hon satt i raden framför mig och vände sig plötsligt om. Hon såg lika rädd ut som jag kände mig, men hon log ändå. Jag log tillbaka. Sedan började en lärare ropa upp våra namn och berätta vilka klasser vi skulle gå i. Jag hörde mitt namn och gick och ställde mig vid min nya klassföreståndare. Efter en stund insåg jag att Cath hade hamnat i samma klass. Sedan dess har vi varit bästa vänner. - Vad gör de för skillnad om de gifter sig? sa Cath. Jag menar, de umgås ändå hela tiden och Peter är hos er nästan varje helg. - Exakt, sa jag. Varför måste de ändra på någonting? - För de älskar varandra? föreslog Cath. Allvarligt talat, Suzy! Det är jättemånga i skolan som har styvpappor, och de verkat inte störas av det. För att de älskar varandra! Kärlek ... Det kändes lite otäckt. Jag menar, mamma älskade mig. Och hon sa alltid att hon fortfarande älskade pappa. Hur kunde hon älska Peter också? Om hon hade tillräckligt med kärlek över för att älskar honom, betydde det att hon älskade mig och pappa mindre nu? Eller kanske hade hon slutat älska pappa helt, och bara sa att hon gjorde det för att trösta mig? - Du tycker ju om Peter, eller hur? Frågade Cath. - Ja ... det gör jag väl. - Vad är det som är problemet i så fall? Dessutom kommer din mamma att köpa nya kläder åt dig till bröllopet. Och kanske ett par nya skor också. Det måste det väl ändå vara värt? det stämde att jag redan hade funderat på vad mamma eventuellt skulle köpa till mig. Jag undrade även om jag skulle kunna övertala henne att köpe ett par högklackade skor som jag hade sett i en affär. Klackarna var väldigt höga. Jag var inte helt övertygad om att mamma skulle gå med på det, men hoppas kan man ju alltid. - Det är sant, sa jag och log mot Cath. Och du har rätt i att Peter är helt okej. - Då så. - Det är bara så jobbigt med Affie och Indie, klagade jag. - Ja, men du behöver inte bo ihop med dem, eller hur? sa Cath och reste sig. Sluta gnälla! Kom nu så ska vi se om vi lyckas ävertala min mamma att ta med oss till McDonalds.

På måndagen började skolan igen. Det var inte mycket att tala om, bara samma gamla vanliga rutiner. Och precis som jag gjorde nästan varje dag följde jag med Ru hem till faster Liz på eftermiddagen. - Ska du följa med på skolresan till Frankrike? Frågade jag Ru. - Vet inte. - Jag tänker försöka övertala mamma att låta mig åka. - Jaha. - Ska du spela math den här veckan? Ru var bra på fotboll. Faktum var att han var bra på all idrott, vilket bara gjorde det ännu underligare att han aldrig följde med mig ut och sprang längre, utan bara ville vara med sin dödstråkige kompis Marco hela tiden. De enda de gjorde var att titta på tv och spela tv-spel. Tysnad. Jag gjorde ett nytt försök. - Ska du spela match den här veckan? Mot St Michaels? Ru bara fnös. Vad betydde det? Ja? Nej? Bryr mig inte? Jag kom inte med i laget? - Ska du det? envisades jag. - Vad då frågade Ru utan att lyfta blicken från marken. Vi svängde in på gatan där han bodde. - Spela match! upprepade jag. Ska du spela match den här veckan? - Vet inte. Ru sparkade upp grinden och satte nyckeln i dörren. Sedan släppte han väskan på golvet i hallen och försvann uppför trappan. Han rörde sig så snabbt att dörren redan var på väg att stängas när jag kom fram till den. Var var det med honom? - Ru? Suzy? ropade Liz från köket. Hon höll på att packa upp två kassar mat när jag kom in till henne. - Hej raring. Hur är det? - Bara bra, svarade jag och började hjälpa henne. Jag var i LIz kök så ofta att jag kände mig lika hemma där som i mitt eget kök. Hemma hos oss brukade mamma låta matkassarna stå framme jättelänge innan hon packade upp dem. Det var inte för att hon var lat, utan för att hon alltid kom på nån jättebra idè om hur hon skulle kunna använda en tom ketchupflaska eller någonting liknande till ett protjekt i skolan. Då glömde hon bort allt annat. För det mesta slutade det med att jag fick packa upp matvarorna. - Tack, raring, sa LIz och log. Var är Ru? - Uppe, sa jag. Han verkade ha bråttom. Det var knappt han hade tid att prata med mig över huvud taget. Har han problem av något slag? - Ru? Jag tror inte att han behöver ha problem för att vara på dåligt hu,ör nu för tiden. Men om du får veta vad det är som stör honom kan du väl berätta det för mig? Jag är helt slut. Kan du sätta på tevatten? - Visst. När jag hade satt på vatten slog jag mig ner vid köksbordet och betraktade kakan som stod mitt på bordet. Den såg jättegod ut. Jag hoppades att jag skulle få en bit till teet. Som vanligt var jag utsvulten. - Ru? ropade Liz uppför trappan. Om du kommer der får du en kopp te och en bit kaka. Härligt! Jag tackade genast ja när Liz bjöd mig på en bit av chokladkakan några ögonblick senare. Ru kom in i köket och tog sitt te och sin kakbit med en grymtning, sedan gick han upp igen utan att säga ett ord. Konstigt. Förr i tiden skulle han ha satt sig ner med mig och Liz och sedan skulle vi ha pratat om allt möljigt. Men det var länge sedan nu. Hade jag sagt någonting dumt till honom, eller var var det frågan om? - Hur mår din mamma? frågade Liz och lade båda händerna om sin tekopp. - Bra, sa jag. Hon är upptagen med att planera bröllopet. - Det tror jag säkert, sa Liz och verkade stelna till en aning. Det var märkligt, men av någon anledning lät LIz annorlunda på rösten när hon pratade pm mamm aoch Peter nu för tiden. Förändringen hade skett när hon fått veta att de skulle gifta sig. Särskilt annorlunda lät den när hon bara pratade om Peter. Hon blev kortare i tonfallet, och vassare. Förut hade det alltid verkat som om hon gillat Peter.

Förtsättning på kapitel 2 kommer i morgon för måste gå nu.

Bye bye

Hej idag har jag varit i piss skolan som vanligt och har haft tråkigt! Efter skolan gick jag och Cajsa till knoppen och tränade! Och det gick bra! Men nu entligen så är jag hos pappa och jag har boken så tänkte skriva ett inlägg snart med andra kapitlet!

Så ha det så bra tills dess!

Puss o kram♥

Hej nu är jag med och tävlar om en mascara! På en jätte söt och fin tjejs blogg! Hon heter Hanna och hennes blogg heter hannalovisasol och här kan du klicka för att komma in på den http://hannalovisasol.blogg.se sorry om det inte går att klicka på den, men det är bara att kopiera! 

Här är direkt länken till tävlingen http://www.bloglovin.com/m/1975283/310952389/a/0/aHR0cCUzQSUyRiUyRmhhbm5hbG92aXNhc29sLnNlJTJGMjAxMS
UyRm9jdG9iZXIlMkZ0YXZsaW5nLXZpb

Nu kommer det Adam Lambert!

Hej, på omröstningen var det totalt 19 personer som hade röstat och flest var faktiskt förvånande på Adam Lambert! Och jag ska lägga ut en eller två låtar med han snart!

Men först ska jag berätta om min dag!

först på morgonen så duschade jag sen så åkte vi till köpis och mötte min tremäning och mammas kusin!

Och vi kulle ju äta på ikea men det var JÄTTE lång kö och vi orkade inte stå i kö och även om vi hade gjort det så skulle vi ju inte få nån plats ändå!

Men iaf så gick vi till Mc donalds och åt och efter maten så beställde jag en McFlurry Ahlgrens Bilar.. Och den var ganska god men var så mätt så åt inte ens hälften, men sen så gick vi ut och jag och min tremäning åkte rutschelkana (stavas?) och sen så gick vi på Ikea ett tag och sen så åkte jag och mamma hem!

När jag kom hem så kom en kompis hit! Och vi hade det bra ett tag!

Sen skulle hon/han gå hem! Och då ringde Angeliqua och frågade om jag ville vara med henne och Signe! Och det ville jag ju såklart...

Vi gjorde lite olika... Sen skulle jag hem och äta och jag åt lasagne (stavas?) efter maten satt jag mig vid datorn. Vid typ halv åtta så åkte vi in till Gävle till Hemmakväll! Och åkte hem, kollade på fångarna på fortet och åt godis..

Sen satt jag mig vid datorn för en stund sedan och nu sitter jag här och skriver!

Men gud vad jag vill ha tillbaka boken så jag kan skriva lite. Men jag har kommit på att jag inte kommer skriva ett kapitel om dagen utan jag kommer att skriva när jag har tid! Och det kanske inte ens blir en gång i veckan! Men jag skriver somsagt helt enkelt när jag har tid! Nu får ni ha det så bra tills jag bloggar igen!

pok♥

Alltså jag fattar verkligen inte hur man gå från världens gladaste tjej till helvetes jävla tjej! Jäkla piss "humörsvägningar"! Men iaf så verkar det inte som att vi ska åka till hemmakväll för mamma är ju så rädd att åka i mörket....

Men nu måste jag gå!